2010-06-10
13:55:09
Förorten och de allmänna misslyckandena
Jag lyssnar på en dokumentär om Tensta av
Johanna Langhorst. Hon tillhör de få journa-
lister och makthavare som faktiskt har levt
i det område hon verkar i eller beskriver.
För något år sedan blev hennes son rånad två
gånger och familjen valde då att lämna Tensta.
Det är något av det bästa jag hört om förort och
ungdomsgäng.
Det är fascinerande hur hon plockar ut en röst
och visar hur denna röst tillhör en ung man som
är med i all media som ung kriminell. Vi har sett
samma fenomen i Backa och andra förorter. GP
hade på sin tid Johanns Bäckström Lerneby som
var ute i Backa och hittade enormt kriminella
gäng. Det var snorungar som fick babbla utan
hinder och utan att deras fabler kollades upp.
Men Johanns gjorde karriär på tramset och är
idag ordförande i Kriminaljournalisternas klubb.
I Dokumentären visar man att det i Tensta som
på andra ställer finns en liten kärna på unga män
och pojkar som i löst sammanhängande grupper
stör sin omgivning. De bränner bilar, hotar, rånar
och är allmänt störiga.
Langhorst ställer sig frågan?
Hur kan ett 20-tal personer tillåtas förstöra för 17000?
Det frågan skulle kunna ställas i varje förort.
Janne Josefsson skyller allt på blattarna som kom
som grannar till den svenske arbetaren. Han prat-
ar om svek. Han pratar om en värld som han tyd-
ligen håller tyst om. Det är inte sant. Josefsson har
i TV lurat två 13-åringar att säga att de vill vara med
i OG. Vidrig journalistik som han inte ens hade vett
på att redigera bort. Han tog inte ens bort tjejen som
står i bakgrunden och säger att de jiddrar.
I dokumentären pratar flera unga frimodigt om att de
tycker att gängen är dumma i huvudet. De uttrycker
ingen rädsla. Jag upplever heller ingen rädsla av de
som finns i områdena, bara av de som är utanför.
Media gottar sig i detta. En brinnande bil i förorten är
ofta en första nyhet. Den går före skottlosnning i cen-
trum eller mordförsök. Den kriminella världen kittlar.
Maria-Pia Boethius beskrev i Svensson,svensson hur
Clark Olofsson under 70-talet (när han var ute) var
hot stuff för alla på parties, särskilt då på den kvinn-
liga delen av medieavärlden.
Ändå känns det som om vi skriver sociala berättelser
utan förankring. De som styr i förorterna bor där inte.
De som är chefer eller har viktiga uppdrag bor där in-
te. Ingen i mediavärlden bor där. Alla som har en off-
entlig åsikt eller kan offentligt beskriva förorten finns
på ett stort avstånd från den.
Johanna Langhorst. Hon tillhör de få journa-
lister och makthavare som faktiskt har levt
i det område hon verkar i eller beskriver.
För något år sedan blev hennes son rånad två
gånger och familjen valde då att lämna Tensta.
Det är något av det bästa jag hört om förort och
ungdomsgäng.
Det är fascinerande hur hon plockar ut en röst
och visar hur denna röst tillhör en ung man som
är med i all media som ung kriminell. Vi har sett
samma fenomen i Backa och andra förorter. GP
hade på sin tid Johanns Bäckström Lerneby som
var ute i Backa och hittade enormt kriminella
gäng. Det var snorungar som fick babbla utan
hinder och utan att deras fabler kollades upp.
Men Johanns gjorde karriär på tramset och är
idag ordförande i Kriminaljournalisternas klubb.
I Dokumentären visar man att det i Tensta som
på andra ställer finns en liten kärna på unga män
och pojkar som i löst sammanhängande grupper
stör sin omgivning. De bränner bilar, hotar, rånar
och är allmänt störiga.
Langhorst ställer sig frågan?
Hur kan ett 20-tal personer tillåtas förstöra för 17000?
Det frågan skulle kunna ställas i varje förort.
Janne Josefsson skyller allt på blattarna som kom
som grannar till den svenske arbetaren. Han prat-
ar om svek. Han pratar om en värld som han tyd-
ligen håller tyst om. Det är inte sant. Josefsson har
i TV lurat två 13-åringar att säga att de vill vara med
i OG. Vidrig journalistik som han inte ens hade vett
på att redigera bort. Han tog inte ens bort tjejen som
står i bakgrunden och säger att de jiddrar.
I dokumentären pratar flera unga frimodigt om att de
tycker att gängen är dumma i huvudet. De uttrycker
ingen rädsla. Jag upplever heller ingen rädsla av de
som finns i områdena, bara av de som är utanför.
Media gottar sig i detta. En brinnande bil i förorten är
ofta en första nyhet. Den går före skottlosnning i cen-
trum eller mordförsök. Den kriminella världen kittlar.
Maria-Pia Boethius beskrev i Svensson,svensson hur
Clark Olofsson under 70-talet (när han var ute) var
hot stuff för alla på parties, särskilt då på den kvinn-
liga delen av medieavärlden.
Ändå känns det som om vi skriver sociala berättelser
utan förankring. De som styr i förorterna bor där inte.
De som är chefer eller har viktiga uppdrag bor där in-
te. Ingen i mediavärlden bor där. Alla som har en off-
entlig åsikt eller kan offentligt beskriva förorten finns
på ett stort avstånd från den.
Kommentera inlägget här:
