leifsjoqvist

Idag skulle jag göra min dotter en stor tjänst.
Det var sista dagen att få ut sakerna ur lägen-
heten hon sagt upp. Så jag och min son hyrde
en lastbil på Statoil och tog uppdraget. När vi
packat bilen pekar en förbigående man på bil-
en och vi ser då att vi fått punktering.

Jag ringer Statoil och de meddelar i princip att
de inget kan göra. Jag väntar. Och väntar. Jag
kan inget göra för det finns inga verktyg i bilen.
Till slut kommer en ung man med en griptång
och en domkraft sominte är dimensionerad för
uppdraget. Vi sliter med fastlåsta muttrar och
krängande bil där domkrfaten hotar att ge vika.
Till slut är allt på plats. Den unge mannen som
vi hjälpt säger att vi kan ta den tid vi behöver.

När jag då kommer till stationen står där en man
som utklippt ur någon av Kafkas fasanfulla beskriv-
ningar av obehagliga människor. Han ler hela tiden
när han debiterar mig 2062kr för ett nytt däck.
Jag tror han skämtar. Det gör han inte. Tvärsom
tycker han att han ger mig en ynnest när han inte
debiterar mig ett dygn.

3000kr för att man stannar hemma och är snäll mot
sin dotter. Allvarligt, hur illa får det bli?