leifsjoqvist

På 1700-talet i Norden så sa kyrkan som då
styrde och ställde i det vardagliga livet att om
man begick självmord då hamnade man inte
i paradiset utan det blev rätt ner i helvetet.

Då kom någon på att om man nu var så trött
på livet att man inte ville leva så kunde man
döda ett barn. Straffet var döden och om man
ångrade sin gärning blev det paradiset. Detta
skapade en epidemi av barnamord i Norden.


1776 tyckte danskarna att det kunde vara nog.
Barnamördare eller misslyckade självmördare
straffades med livstids fängelse där de prygla-
des offentligt några gånger per år och efter död-
den steglades de och kroppsresterna fick ligga
på hjul tills de föll ner av sig själv. Detta fick
barnamördandet att minska. Kan man se det
som att repression är funktionellt?

Man känner igen den kärlekskranka religionen.