leifsjoqvist

Under senaste veckan har jag stött på unga
pojkar med stora problem. Det handlar natur-
ligtvis om rädda pojkar som projicerar sin
rädsla på omgivningen och som alltid får den
bekräftad.

De anser sig inget vara värda och vet att ingen
annan tycker det heller, därför tar det alltid den
säkra vägen och provocerar och djävlas. De får
svar direkt. Folk blir förbannade eller rädda. Två
språk pojkarna kan. De två och inte så mycket
mer.

Jag känner hur det rusar i min kropp när jag ser
deras löjliga jävla uppsyn men åren har lärt mig
att jag inte behöver sätta mig på små rädda gos-
sar för att känna mig bekräftad. Det finns två eff-
ektiva metoder.
1. I deras värld är inte polis, skola eller annan myn-
    dighet något de fruktar särskilt. Däremot fruktar
    de det lokala buset som de vet vilka de är och med
    vilka de känner identifikation. Skulle jag verkligen
    vilja få deras upmärksamhet skulle jag säga att
    jag överlät till A och B att prata med dem istället.
    De skulle lyda direkt om A och B var känt lokalt bus.

2.Den andra metoden är att hänsvisa till deras fotbolls-
   spelande kompisar. Vill ni verkligen förstöra för dem,
   är min fråga. De kan ju se att jag tränar deras släkt-
   ingar och vänner, att jag inte bara pratar. De kan ock-
   se att jag umgås med alla. Jag bluddrar inte med mitt
   prat om allas lika värde. Ganska snart börjar de prata
   vettigt. Det handlar om att passera gränser och våga
   känna tillit.

Igår på Backacupen var alla glada och vi hade inte ens
nära några problem. Så läaser jag i tidningen att det el-
das i Tynnered och att socialkontor bränns ner. We have
ain´t seen nothing yet............................