leifsjoqvist

Min som skall göra ett arbete om den iranska
revolutionen 1979 och kriget mellan Iran och
Irak 1981-88. Så jag kollar i mina bokhyllor
efter litteratur och hittar inte så mycket. Eva
Nyberg Iran-i kamp med det förflutna.

Jag minns tiden. Vi maoister såg Islam som en
bundsförvant utan att riktigt förstå vilken kraft
som fanns i rörelsen. Det var ingen god bunds-
förvant och alla signaler var ju varningens. Det
kan ju inte räcka med att fiendes fiende är min
vän. När fienden är borta fortsätter ju bara kri-
get.

Då förstod vi inte att islam skulle ta över den roll
som socialismen hade haft. Varje befrielse under
efterkrigstiden bar ju socialismens signum. Alla
trodde och tänkte att socialismen skulle ersätta
kolonialism och imperialism och vi skulle gå mot
en öppnare och rikare värld. Människan skulle få
tillbaka sitt egenvärde och fattigdom skulle bara
vara en historisk fotnot.

Så kom revolutionen i Iran. Fronten som segrade
såg snart att Islam tog över och bildade en teokrati.
Socialismen i Saddams Irak fick stöd av USA och Eur-
opa för att krossa teokratin i Iran. Alla tidigare system
började att rämna . Inget stämde längre.


Irak ville expandera. Hussein ville vara Nasser och pra-
tade panarabism. Iran ville utveckla sin islamiska teokrati
och fann ovänner världen över. Sovjet ockuperade Afgh-
anistan och vi stödde reaktionära islamister i kampen mot
den socialistiska ockupationsmakten. Då var allt så klart.
Det var tydligt att kampen mot de bägge supermakterna
överskuggade allt.

USA stödde Saddam Hussein.
USA stödde talibanerna(eller det som blev talibanerna) i
Afghanistan.

Glasklart?