leifsjoqvist

Jag var utan jobb i förrgår. Idag ser det
ut som om det löser sig med den saken.
I vilket fall kändes det under ett dygn
som jag var i fritt fall. Så svag är jag
alltså när strukturen rämnar. Jag ansträng-
de mig till det yttersta att använda KBT-
tekniker och det fungerade hjälpligt.Man
blir dock så skör. När problem uppstår i
denna fas är de att jämföra med jordens
undergång och i de närmaste olösbara.

Jag tänker på de autister jag jobbat med
och runt i 20 år. Kanske det viktigaste runt
dessa individer är fasta strukturer. Så tyd-
ligt det blev för mig under gårdagen. Jag
mår kass som ändå kan förstå och tyda den
verklighet jag lever. Tänk då på autisten som
inte ser sammanhanget utan bara ser världar
rasa. Vem hade inte fått utbrott då?

Det är nog så att man inte riktigt kan förstå om
man inte varit med. Jag hade en ångestperiod
för 15 år sedan. Den var under några veckor
och jag behövde ingen behandlingen men jag
mådde riktigt piss. Då förstod jag vad männi-
skor bortom den gränsen måste stå ut med. Jag
ödmjukades. Den psykiska smärtan är att jäm-
föra med den fysiska och måste upplevas för att
riktigt förstås. Vem kan förstå tandvärk? Bara
den som genomlidit detta helvete.