leifsjoqvist

Under besöket hos Chelsea FC träffade jag Per Frimann,
en gång landslagsman i fotboll för Danmark och spelare
bl a för Anderlecht, nu verksam vid danska TV3. Han höll
på med ett reportage om förorterna till Köpenhamn och
där finns kannpt någon fotbollsverksamhet alls. Han var
imponerad av att en förortsklubb som Lärje/Angered kun-
de få fram så mycket bra spelare och kunde ha så bra
verksamhet. Vi i Hisingsbacka FC lever ju i ett lite lugnare
område, men känner problematiken.

Jag sa att jag trodde att det i huvudsak var en ledarfråga.
Bra ledare med stort patos är en huvudsak. Kolla Dallas i
Rosengård. Han brinner för sin boxning och för att skapa
möjligheter för unga att göra något bra med sitt liv och
sin fritid. Likadant är det med ledarna i Lärje/Angered. De
har kontakter med många i området och de exkluderar
ingen och det finns alltid till hands. Framför allt älskar de
fotboll och tycker det är bland det roligaste som finns att
sysla med. Engagemang, glädje och kunskap.

Problemet är om förorten blir bara förort. Om man tappar
kontakten med samhället i stort, dels för att man inte kän-
ner något förtroende för makten och dels för att man fak-
tiskt känner att ingen bryr sig i alla fall. Då uppstår det sto-
ra gapet som man kan se i amerikanska, engelska och fran-
ska städer. Då uppstår slum och getto. Då blommar de unga
ligorna och den organiserade kriminaliteten.

Så fotbollen är livsviktig. Det är en den största ungdomsgården
som finns och den är alltid öppen. Tänk om de styrande kunde
se detta innan det är för sent.