leifsjoqvist

Några gånger per livsvarv så stannar hjulen,
antingen av sig självt eller så är det någon
som kör in en käpp. Allt blir stilla. Alla dem-
oner som man tidigare inte sett bara för att
man varit i rörelse träder nu fram och hugger.
Det är otäckt. Drömmar blir konkreta. Inte de
goda, bara de dåliga.

Så måste det vara. Man såras. Såren läker.
Man får ärr. Ärren påminner om vad man
gått igenom. Man lär sig. De äldre sa:Det
man inte dör av stärker en.

Den som går genom livet utan sår och ärr
blir inte en hel människa. Helheten består
av delar och ju fler delar ju stabilare hel-
het.

Avsluta saker  är alltid jobbigt. Ovissheten är
obehaglig. Ovissheten är dock kreativitetens
moder. Jag måste ju vilja annat om jag skall
göra annat. Det är lätt att bli kvar. Vilja att
allt skall vara som det varit. Hur blir det då
på ålderdomen? Vad skönt att jag aldrig våg-
ade att förändras?Vad härligt att jag bara gjor-
de en och samma sak livet igenom?

Tänker man så?
Tror inte det.

Så vad skall man välja:
Äntligen en ny dag eller The song remains the same.