leifsjoqvist

Jag sitter och tittar i vårt genomarbetade policyförslag från
min förra arbetsplats. Det färdiga förslaget hamnade i ark-
ivet och användes aldrig.Troligen var det
för avancerat. Det var uppelat i nio kapitel eller avdelning-
ar, uppspaltat i satser med exemplifieringar. Utmärkt som
introduktionsmaterial.

Tittar på kapitlet 4 Så här bemöter vi varandra/Förståelse
för gruppdynamiken. För att förstå intentionen bör man ha
viss grundläggande kunskap i grupppsykologi och förståelse
i empati och det förklarar ju varför den inte blev förstådd.

Tredje punkten i Kapitel 4 lyder:
Vi ger varandra förtroende.
Att ge varandra förtroende är att ge varandra tilltro.
Vi skall ge varandra förtroende att handskas med de
situationer som uppstår på XXXXXXXXXXX.
Om vårt förtroende skulle rubbas för en person så har
vi ett ansvar att at upp det med berörd person.
Om vi inte vågar prata med berörd person så skall vi gå
till våran chef.
Denne får i sin tur ta upp problemet med den person det
berör.

Idag kan jag undra om jag var synskt humoristisk.
Detta oerhört enkla tillvägagångsätt blev till en gord-
isk knut som inte kunde lösas upp.
Problemet var inte större än att en dagisgrupp hade
löst det. Tyvärr var det inte de som ägde problemet.

Policyn är fortfarande utmärkt och tämligen unik i sin
specifikation och just därför troligen omöjlig att använ-
da då det ställer krav på användaren.