leifsjoqvist

Alla dessa tankar föddes av läsning i dagens GP.

I det glada 70-talets Göteborg hyrde jag lägenhet på
rivningskontakt på Olskroksgatan 7. Det var lyx i jäm-
förelse med Kommendörsgatan 43C. Här hade jag dass
i svalen som jag delade med min icke-svensktalande
turkiska granne medans där var det fyra dass på går-
den med toalettringar i metall i vilka röven frös fast om
vintern.

I vilket fall så jobbade jag då på Lillhagen och långvården
där. Jag vill inte påstå att det var jätteroligt och jag hade
då som nu för många projekt igång så tiden räckte inte
till. Detta gjorde att jag ungefär en gång i veckan sjuk-
skrev mig. Jag visste inte då att man kunde få pengar från
Försäkringskassan så där förlorade jag massa sköna tusen
kronor i ren okunskap.

En morgon hade jag svårt att förklara varför jag var sjuk.
Jag hade ju använt så många symptom att jag kände mig
tom på förklaringar. Då dök det bara upp: tarmvred!
-Jag har tarmvred, sa jag.
Jag sa då att jag hade ont och att jag var tvungen att lägga
på. Nöjd var jag. Förklaringen hade gått hem det hade jag
hört på den oroliga rösten. Jag somnade gott.
Jag vaknade av att två sköterskor från min avdelning stod
lutade över mig med oroliga miner. Jag kände mig mycket
olustig. Jag förklarade att jag varit på toaletten och då hade
allt släppt men att jag nu var totalt utmattad. De sa att de
ringt ambulans men ångrat sig och åkt för att kolla själva.

Det var sista gången jag ljög ihop en historia om en sjuk-
dom jag inte har. Det var också senaste gången jag sjuk-
skrev mig. September 1979.