leifsjoqvist

Vårt samhälle är märkligt. Den stora måttstocken på
att man är en bra och intressant människa är hur
mycket pengar man tjänar, inte vad man gör.

Människans handlingar borde ju vara den stora domar-
boken. Jag känner människor som efter det att de bli-
vit sjukpensionärer blommat upp och gjort massor av
bra saker, både för sig själva och andra.
Jag känner andra som förvaltat kapital och i princip in-
te gör någonting mer än lever på räntor och avkastning.
Människor som blivit ogina både mot sig själv och andra.


Under människans levnad har ju alltid den styrande klassen
bestämt vad som skall vara värt pengar. Fortfarande gäller
att de som arbetar med människor och att människor skall
leva bättre och må bättre de skall lönas dåligt.
De som arbetar med konsumtionsvaror och det ytliga de
skall ha mycket bättre ersättningar.

Läste på en rubrik att några kändisar sålde sitt bröllop. Så
tjänar man pengar idag. Först skall man till vilket pris som
helst bli känd och sedan sälja sitt kändisskap. Låter som om
den sista inkomstkällan blir:
-Så tar jag mitt liv!