leifsjoqvist

Under sena natttimmar i lördags kom frågan
om lycka upp. Det brukar ofta pratas om men
inte lika ofta definierar man vad det är.
Lyckan är ibland att må bra. Om detta är enkel
definition innebär det att en heroinist är lycklig
under sitt rus och även en alkoholist efter en
75:a.
Lyckan kan också vara en man med psykiska
funktionshinder som ständigt skrattar och ut-
trycker glädje över att samla sniglar eller att
klippa ut cirklar i A4-papper.
Lycka kan självklart vara att bli älskad eller
att älska.

Vad man till slut kommer ner till är att det fakt-
iskt är upp till vara och en att vara lycklig. Det
beror på definitionen. Det beror på om man kla-
rar att vara i sig själv med sig själv utan att jäm-
föra med andra vad lycka är.

Om lycka är att ha ett större hus än grannen, en
nyare bil, bättre lön, snyggare partner, framgångs-
rikare barn, resa mer  och liknande kan man ald-
rig uppnå lycka för det finns alltid någon som är
eller har lite mer.

Det finns en liten paradox här. Det är att vi är ju
genom den Andre. Det är så vi blir definerbara,
men å andra sidan är vi i mötet inte i jämförelsen.
Vi är för att den Andre också måste vara. Vi är
inte för att den Andre äger.



Lycka?