leifsjoqvist

Igår samlades S3B igen. Det var 32 år sedan sist.
32 år. Lång tid. Många liv flyter genom den tiden.
Då det begav sig på 70-talet visste vi inte vad liv-
et skulle ge. Hur skulle vi formas? Jag vet inte om
det gavs några svar denna kväll. Roligt att se des-
sa fårade ansikten formade av tre decennier livs-
visdom.

I den sena natten sjöng Magnus åter sången som
fick en sommarnatt att stanna för över 30 år sed-
an. Tiden stannade en stund.

Dagen är släckt,
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor;
fyllda av skarn,
slödder och flarn
sova polishus och finkor -
Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus.
- Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals.
Och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals -
Jag har sålt mina visor till nöjesestrader,
och Gud må förlåta mej somliga rader,
ty jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.
Grämelsens son
i grammofon
sprattlar för Hans och för Greta.
Pajas - ack ja -
schajas - ack ja,
gott kan det vara att veta?
Skänk mej nu bara ett rimord på sol,
när jag redan har använt fiol och viol?
Ack ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals,
och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals -
Jag har ingenting alls här i världen att vinna,
och snart i min grop skola maskarna finna
att jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.

Nils Ferlins vackra dikt framförd av en framgångs-
rik advokat. I den sena natten. Sedan cyklade jag
hem. I sommarnatten funderade jag över livet. Vad
är ett bra liv? I natten fann jag ett svar. Detta dygn
hade varit ett gott dygn.