leifsjoqvist

Jag vaknade redan vid 745. Det är klimakteriet.
Svettningar pratar vissa om. Jag talar om det
humana Niagarafallet. I vilket fall hade jag en
trevlig gårdag och jag drack många öl men inte
fler än jag lyckligt tog mig hem på cykeln.


Jag steg upp och insåg att anledningen till att jag
vakande var att jag var osäker på att det skulle
finna ledig plan till min träning 1130. Det är den
typen av alldeles utomordentligt små och föga vik-
tiga frågor som kan förpesta min dag.

Då jag åt rejält med föda igår var dagens först tarm-
tömning i klar koklass och i tillfredställelse låg det i
skalan ett till två samlag med fördröjd utlösning.

Träningen var inga problem. Planen var bokad och
vi hade en roligt träning i det vackra vädret. Jag for
hem igen för att ta en liten powernap inför kvällen
men av detta blev inget. Min son kom hem och då
dånar det minsann uti i rättens krater. Ingen kan gå
på hälarna som han. Jag kämpade för att få lite sömn
och då jag trodde att jag lyckats kom min lilla ögon-
sten och frågade efter pengar.
-I overallen, suckade jag.
Naturligtvis kunde han inte hitta den. Den hängde exakt
där jag sa att den skulle hänga men det fungerade inte
ändå, så jag var tvungen att stiga upp. Jag fräste och
var inte diskret med mitt missnöje.
-Fan va sur du e gubbe, tänk på att jag är bakfull, sa
mitt älskade ättelägg.



Det var ingen ide att sova så jag cyklade till Sälöfjords-
plan och såg vårat A-lag besegra Lundby06 med 3-2.
Cyklade sedan till vårt klubbhus och hade en träning
med juniorerna som var riktigt bra. Det var roligt den-
na kväll. Ibland är det så. Vissa träningar är bättre än
andra. Det är en konst att utveckla träningarna så att
de inte uppfattas som upprepande eller ännu värre tråk-
iga.

Kom hem runt 22 och satte mig vid datorn.
Hade en snabb diskussion med min son om meningen
med livet men vi fann inte alla svaren. han gick på
promenad istället och jag funderar på om jag skall
se på film eller sova.