leifsjoqvist

I mitten av 1980-talet när vi gjorde en tidning som
hette Krig&Fred(kom ut med 5 nummer)diskuter-
ade vi mycket vad som skulle hända när vänstern
mer eller mindre bara försvann, alltså den vänster
som var radikal och ville mer än bara komma in i
riksdagen eller kommunala församlingar.

Vi var överens om att den ökande orättvisan, gapet
mellan de som var rika och alla andra, skulle skapa
behov av rörelser som kunde härbärgera den oro
som alltid uppstår i orättfärdiga samhällen. Vi såg
en fara i den växande rasismen. Vi visste att det
fanns högerslask i kloakerna som snabbt kunde
svämma över gatorna.

Läser Karl Polanyi i senaste numret av Fronesis och
förstår att Polanyi såg vad vi tänkte långt tidigare.
Han skrev om 1870- och 80-tal där kapitalismen var
ungefär lika oregerlig och profithungrig som de senas-
te 20 åren. Han såg den sociala oron som följde. Han
levde i ett Österrike som via en liten nickedocka vid
namn Dolfuss anslöt sig till Hitertyskland 1938.Nazism-
en och fascismen samlade mycket av den oro som kapi-
talismen skapade. Kommunismen tog resten. 1900-talet
visar att vi skulle klarat oss väl utan denna skapade oro.

Vad lärde vi?
Ingenting tycks det.
När Sovjet föll styckades imperiet och blev en massa
småstater och en stor vilka alla hänföll till 1880-talet.
Massiv rovgirig patriarkal kapitalism. Ett samhälle där
skillnaden mellan de rika och fattiga blivit en avgrund.
Ett samhälle som mer litar till staten och repressionen
för att de rika obehindrat skall få fortsätta.

Det kommer att bli uppror.
Grekland är bara en liten förrätt.
Om historien visar något är det att när orättvisan blir
för uppenbar då smäller det. Förr eller senare.

Om detta skrev Karl Polanyi. Väl värt en läsning och
definitivt är det värt att läsa Fronesis nummer 32-33.