leifsjoqvist

Magnus Linton skriver i DN om knark, fattigdom och demokrati.
Det är en av vår tids viktigaste frågor. Linton skriver om att an-
ledningen till knarkproduktionen i länder som Colombia och Mex-
iko hela tiden ökar är fattigdom. Om man skulle slå ut hela nar-
kotikaproduktionen skulle massdöd breda ut sig.

Detta måste vägas in i kriget mot narkotika. USAs militär krigar
på samma sätt som i Vietnam i ett krig som inte går att vinna.
Det är inte vapen och död som en fattig människa ser som sin
räddning. Kriget gör att knarklorderna lätt kan rekrytera männ-
iskor för produktion och distribution.

Enda sättet att vinna kriget mot knark är att ersätta knarkproduk-
tion med andra grödor. Jordreformer och politiska interventioner.
Legalisera marijuanan skulle frigöra massor resurser till dylika
politiska aktioner. Om vi tillåter alkohol finns inga skäl i världen
att förbjuda marijuana. Det är en av vår tids största dubbelmoraler.



Kampen mot narkotika leds av en kristen extremhöger som inte har
några som helst ambitioner att minska klassskillanderna i våra sam-
hällen. Snarare tvärsom. Deras enda politik är förbud och repression.
Kriget dess praktik. Vi borde ju inse att för att besegra våldskulturer
kan vi inte gå in med vapen. Det är ju det språk som redan talas.
Alternativ produktion, arbete, studier, demokratiprojekt med verkligt
innehåll, lokala styrelserum, offentlig debatt, så kan det fortsätta. Vi
byter språk. Vi bryter ett historiskt misslyckande.