leifsjoqvist

Det finns en gammal konflikt i lyckobegreppet
och det är den mellan mål och medel. Jesuiter-
na sa ju, som bekant, att ändamålet helgar med-
len. Revolutionärerna på 1900-talet sa detsamma,
de gick till storms mot Bernstein och hans tanke
om att medlen är allt målet inget. Om man för-
stör för mycket på vägen raserar man bron som
kan föra en till något bättre.

Hela våran civilisation vilar på tanken om fördröjd
behovstillfredsställelse. Arbeta först vila sen. Den-
na tanke genomsyrar lyckobegreppet.
Kristna slavar hela livet för att i döden sitta i para-
diset i ett evigt kafferep med söndagskostym.
Muslimerna belönas efter samma uppoffring i livet
få knulla oskulder allt beroende hur illa man levat.
(Vad kvinnor får för belöning förtäljer sällan histor-
 ierna)

Däremot verkar samvaron mellan man och kvinna
vara konträr. Här skildras alltid den lyckliga tiden
när man och kvinna träffas och leker med varandra
och hur de sedan blir festfolk. Senare när de lekt
färdigt gifter de sig och resten av livet blir ett rent
helvete som avlöses av döden.

Revolutionären dödar hundratusentals i kampen för
det kommande klasslösa samhället. Detta för lyckan.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

Så vad är då lycka? Fan vet.