leifsjoqvist

Ikväll pratade jag med några unga pojkar som
under gårdagens roat sig med att krossa fönst-
er på offentlig byggnad.
När de erkänt och fick veta att de skulle behöva
ta ansvar och även betala blev det uppror.

En av grabbarna förstod överhuvudtaget inte. han
menade att det fanns försäkringar. Varför skulle
han betala? Förstod vi inte hur svårt han skulle
få det hemma om detta kom fram?

Jag har hört från polisen i området att de som stjäl
crossar beter sig på samma sätt. När de hittas med
sitt stöldgods vägrar de att släppa taget. De menar
att det är deras och de ger sig inte även när de är
överbevisade att det är tjuvgods. Crossarna har var-
it någon annans men inte längre.

Det känns ju som en dålig film. Har bandet till samhället
blivit så slappt och vissa fall verkar ha gått av att man
inte ens inser självklarheter. Ingen av dessa grabbar
skulle ju vilja att man trampade in och tog eller förstör-
de deras saker. Här finns ett glapp. Det finns ingen vi.
Bara vi och dom. Dom räknas inte. Av dem kan man
stjäla och förstöra.