2010-11-01
14:16:23
perspektiv
För någon månad sedan dog en vän i fotbollen.
Han hade cancer och hade kämpat med den un-
der några år. Han var sju månader yngre än jag.
En annan gammal barndomskamrat opererade
cancer i magen för några veckor sedan och det
verkar som om det skall gå bra. Han är 4 mån-
ader äldre än jag.
Jag fick en stark smärta i armen för två månader
sedan och ryggen för en månad sedan. Jag har
ännu problem med benet. Jag tappar känseln i
foten och emellanåt kommer starka smärtfloder
i hela högerbenet och vänsterarm.
Det är i detta perspektiv som allt blir så tyd-
ligt. Hälsan är allt. Vad bryr jag mig om peng-
ar eller ägodelar om jag inte kan känna gläd-
je över att gå, äta och sova? Vad betyder min
historia om jag inte kan njuta i nuet eller kan
se in i framtiden med en hel kropp?
Vad betyder lite groll och trätor egentligen? Hur
mycket energi slösar vi inte på meningslösheter?
Jag tror att vi tappar perspektiv därför att vi göm-
mer undan de gamla. Vi tappar perspektiv för att
vi stoppar undan de icke presterande och sjuka.
Jag minns min barndom och hur jag gick dräng på
granngården. Min mentor hette Karl och hans rygg
var knäckt. Han rullade fram med krökt rygg. Han
lärde mig massa nyttigheter som att slå ihjäl katt-
ungar med baksidan yxryggen (han var ilsk på de
som slängde dem i sjön i en säck med tyngd. Han
tyckte det var barbariskt.). Jag lyssnade till Karl
och hans gamla vänner. Jag såg deras krämpor.
Alla levde med dem. De var ändå en del av det
större. Det fanns alltid något att göra. Samman-
hanget var för alla. Ingen glömdes bort.
Livet är hur vi än vrider på det, kort. Det skall levas
och helst så gott som möjligt.
Kommentera inlägget här:
