leifsjoqvist

För snart 25 år sedan satt jag i rökrummet på
en av långvårdsavdelningarna på Lillhagen och
rökte en gul Commerce. Jag hade läst Bommi
Baumanns ingående skildring från RAF:s insida.
Författarförlaget gav ut boken 1976 och det var
en klenod. Det blev så tydligt att deras kamp
inte var min. Det var inte en del av folket. De
var bara emot. De var inte för någonting.

Dock fanns den lilla haken att de gjorde någon-
ting. På skämt sa jag då den gången i rökrummet
att man skulle slänga lite bomber på stan så kan-
ske folk skulle vakna till. En sonson till en biskop
och idag känd skådespelare och regissör högg
direkt. Hans engagemang var så äkta att jag
blev förvånad. Han vill agera.


Tänk om någon avlyssnar dylika samtal idag. En
man i sena 20 talar med en som just fyllt 20 och
de jiddrar om terrorism. Skall detta räcka för att
insatsstyrkor och hela poliskåren skall rycka ut
till försvar för demokratin?


Tupamaros i Uruguay räknades som gerilla och befrielse av radikaler
världen över. Av USA och militär i Uruguay definierades de som terro-
rister.