leifsjoqvist

Nicolas Winding Refn är en märklig regissör. Han
skildrar det yttersta våldet och gör det inträngan-
de men utan att jag känner mig det minsta klokare.

Puschertrilogin kan kanske säga något om Köpen-
hamns undre värld men ändå ger det mig inga led-
trådar till att förstå. Bleeder och Bronson är brutala
och ocensurerade men trots sitt djup ges inga för-
klaringar. Det känns mer att det är av naturen giv-
et.

Detta tangerar en gammal diskussion inom konsten.
Skall konsten bara skildra?
Skall inte konsten inge hopp?
I Valhalla rising befinner vi oss i ett kargt landskap
där våldet och naturen skildras i långsamma sekven-
ser. Vi får egentligen ingen förklaring till något. Det
bara rullar på. Det är stilistisk tydligt. Det är skickligt
komponerat. Bilderna är vackra. Men hela filmen ige-
nom frodas en fråga om vad det syftar till. Jag förstår
inte vad det är han vill skildra om han nu vill det. Vad
ville han med Bronson?

Det är ju ändå så att jag glädjs över att någon får göra
denna typ av film som inte är en fyrkant bland andra
fyrkanter.