leifsjoqvist

För varje dag som går blir jag bara alltmer oförstående
för vad Sverigedemokrater, rasister och semirasister står
för. Vad är det i det svenska som är så oerhört bindande
att man kan hata för att skydda det och förakta andra
människor enbart för deras ursprung, ja, enbart för var
de eller deras förfädrer föddes.

I min vardag går jag och cyklar runt i Backa. Jag träffar
Manuel från Kap Verde och vi kan prata om PAIGCC vil-
ken var en av de mer progressiva gerillorna på 70-talet
och som befriade öarna samtidigt som Guinea Bissau. Jag
träffar Esteban och vi kan prata om Allende, Pinochet om
Chile som det stora experimnetet för Friedmanns atomist-
iska kapitalism. Jag träffar Ky från Thailand eller Pham från
Vietnam. Jag snakcar med Bosse om 50-talet i Göteborg
och att Backa då var ren landsbygd.  Människor som alla
dessa gör min värld så stor. Jag går från det ena hörnet
till det andra på samma dag. Från en tid till en annan.

Naturligtvis finns problem. Det fanns där jag växte upp. Då
var det Rocka, Jens, Benny, Hansa, Janne som ställde till det.
Det var de som robbade och dealade. Det var inget Edens
lustgråd. Det sniffades, dracks och knarkades mer då än
idag. Det liberala 60-talet släppte lös alla droger och vi tog
för oss. I slutet av 70-talet insåg man faran och organiser-
ade sig mot drogerna. Det gav goda resultat.

Oavsett så spelade etniciteter ingen roll alls. Däremot klasser.
De som drogade och for mest illa var arbetar- och underklass.
Samma som idag med den skillnaden att våra invandrare fått
ta sig in i underklassen där de är överrepresenterade. Lyft dem
och vi lyfter frågan till en annan nivå.

Vem vill väl leva i en miljö av monoetnicitet där man bara kan
tillgodgöra sig en typ av musik, en typ av litteratur, en typ av
tänkande och där det är helt i sin ordning att avla med släkt-
ingar. Det ger inavel och biologisk dysfunktion.