leifsjoqvist

För många år sedan läste jag Frankl och hans
bok om logoterapin. Vad han syftade till var
att hela tiden blicka framåt och att det inte
fanns vare mening eller syfte med att rota
i det som varit. Han hade själv suttit i koncen-
trationsläger och såg att många inte kunde
leva vidare efter den erfarenheten.

Jag kan idag känna att visst skulle det vara
trevligt att upfylla några av alla de utopier
som fötts genom århundraden, men om jag
skall vara riktigt egocentrisk tror jag att jag
skulle föredra en diktatur och vara frisk fram-
för en demokrati och lida av ständig ryggvärk.

Med olika former av smärttillstånd är det så att
vi följer logoterapin. När tandvärken gått över
förtränger vi den och lever utan att skänka tand-
värk en tanke. Vi lämnar smärtan till glömskans
rike.

Kvaliten i livet försämras ju radikalt med smärta.
Man blir grinigare, snarstucken, trött, känner sig
oattraktiv och därmed ökar isoleringen som gör
att de tidigare nämnda symptomen ökar.

Livet är orättvist med tanke på detta. Var frisk och
slippa smärta är nog egentligen de viktigaste faktor-
erna i livet. De är viktigare än sexualiteten eller kan-
ske t o m kärleken.

Detta skrivs med en treveckorsperiod av trolig ishias.