leifsjoqvist

1975. Då gick de flesta ut på gatorna och kände
att framtiden var vår. En stor förändring var på
gång. Det gamla skulle grävas ner och något
nytt var på gång. Det fanns moln. Socialismen
så som det praktiserats hade ju inte blivit den
rosendröm som det var tänkt. Läger och rep-
ression är ju inte detsamma som en utveckling
av de borgerliga fri- och rättighterna.

Ändå, USA hade besgrats av ett litet fattigt land
i Sydoastasien. Vietnam hade bekämpat japansk,
fransk och så amerikansk imperialism och stod
nu fria. Det hade kostat bara under kriget mot
USA 4 miljoner liv. Landet var sönderbombat av
ett panikslaget USA som bara bombade för att
ödelägga.

Åren gick. Vietnam ockuperade Kampuchea och
man hamnade i krig mot Kina. Då utbröt en fan-
tastisk diskussion. Visa kommunister ansåg att
det inte kunde vara krig då ett krig mellan soc-
ilaistiska stater var en teoretisk omöjlighet. En
annan linje hävdade att Vietnam alternativt Ki-
na hade slagit in och blivit statskapitalistiska sta-
ter och därför kunde det nog tänkas vara ett
krig. Krig var det. Det handlade om överhöghet
i området, om landområden och om att markera
att man inte tänka vika ner sig vid konflikt. Det
finns ju också en tusenårig historia av konflikt i
området.

Så idag. Hanoi räknas som den femte shopping-
vänliga staten i Asien. Vietnam har en väl utveck-
lad odemokratisk statskapitalism där staten styr
och arrenderar och erbjuder mark och arbets-
kraft till högstbjudande. Det byggs och landet ut-
vecklas. Klassskillnaderna är enorma och året
1975 känns oerhört lång borta.