2010-09-23
11:00:47
Living in a free world
Det finns åsiktsmonopol i landet och världen. Det är
inte så att man halshuggs vid fel åsikter utan man
hänvisas bara till bakgården. Nationellt som inter-
nationellt finns några få ägare som dominerar vad
vi skall få veta. Det inkluderar även nätet. Vi är in-
te friare idag eller har mer makt, utan tvärsom är
vi mer maktlösa idag och börjar närma oss tiden
innan franska revolutionen och den absoluta staten
om vi skall se till vilka som verkligen besitter makt.
Nätet är en illusion. Vi har ingen makt bara för att vi
kan blogga, twittra eller facebooka. Miljoner proteste-
rade mot invasionerna i Irak och Afghanistan men mak-
ten brydde inte eller bryr sig inte. Under Vietnamkriget
var makten tvungen att vika ner sig. Man tvingades
bort från Vietnam. Då fanns motmakter. Det måste
finnas fysisk organisering om ett imperium som USA
skall vika ner sig.
Läs Eva Golinger:
International media also do their part. With sensationalist headlines and slanted reports, mass media try to condition public opinion to believe any action or aggression against Venezuela will be necessary to remove the “evil” Chavez from power.
According to The Economist, “Venezuela has the worst economy in the world”, despite the fact the data cited by the financial magazine doesn’t match up. The New York Times, which sets the news standard for press worldwide, erroneously and dangerously headlined two weeks ago, “Venezuela is more lethal than Iraq”.
“Venezuela has the highest homicide rate in the hemisphere”, claimed Newsweek, falsely adding, “Chavez’s popularity has fallen off a cliff”.
Vad USA retar sig på är att det finns en motmakt och dessutom på egen planhalva.
Det får återverkningar även i Sverige där framför allt Folkpartiet är USAs stödparti.
Sverige har inte haft ett så osjälvständigt parti i den nationella frågan sedan nass-
arna under kriget och och AKP under 70-talet.
Colombia sägs vara demokrati och Venezuela diktatur.
I den senare nationaliserar man tillgångar och fördelar till de
utan resurser. Man satsar på skola, sjukvård och allmän väl-
färd. Detta är naturligtvis en styggelse för det internationella
kapitalet.