leifsjoqvist

Jag läser om alla stackars människor i Pakistan
som lider brist på det mesta nu när regnet svept
med sig både hus och mat.
Jag lyssnar om upplopp i Mozambique där ett lit-
et sketet bröd kostar 150 kronor.
Jag ser på TV om städer i Mexico där 6000 person-
er mördats under det senaste året.

Det gör mig ont men mest ont gör det denna dag
att jag slarvat bort min cykelnyckel. Jag letar som
en gnu för att hitta. Jag går fram och tillbaka till
klubbhuset och stirrar i vägen men utan resultat.
Ingen nyckel. Jag skriker i frustration över att jag
är så j- a disträ. Jag ringer vänner efter vinkelsåg-
ar eller bultsaxar. Jag blir förlamad av att inte kun-
na ta mig från A till B.

Till slut ger jag upp. Klockan är halv tio. Jag sätter mig
i soffan för att titta på en tom TV-ruta. Allt känns hopp-
löst. Jag flyttar på fruktskålden...och vad ligger där?Jo,
den förbannade jävla cykelnyckeln! Hur kan jag över-
huvudtaget komma på iden att lägga den där? Jag över-
går till att överväga om jag skall ge mig själv en käft-
smäll. Det är en hård strid mellan jaget och överjaget.
Jag klarar mig utan smäll.

Imorgon kan jag åter cykla som en vanlig man.