leifsjoqvist

I det gamla öst hade man ingen arbetslöshet. Den som
inget jobb hade sattes att göra samhällstjänst och ute-
blev man från den väntade fängelse.
I Alliansens Sverige finns ett liknande tänk.
Den arbetslöse stigmatiseras som bidragstagare och
detta är vår tids spetälska.

Bidragstagaren utpekas som roten till allt ont. Det är
han som lever gott på andras arbete i sin lata ondska.

Man kan fråga sig vem som lever på vem?

Vilka bor flottast, vilka kör de dyraste bilarna, vilka ger
varandra parasitära fallskärmar, vilka kan resa på de
dyra och betalda lyxresorna, vilka bor i flera hus och
har sommarfastigheter. Jag det går att fortsätta att
beskriva hur klasssamhället ser ut men tydligt är att
det är inte bidragstagare som är de stora parasiterna.

De arbeten som Alliansen ordnar fram är bidrag till före-
tag och rika. För en spottstyver får människor göra hus-
hållstjänst eller i andra fall sättas i meninglsöa syssel-
sättningar där förtag får betalt för att hysa dem. Ytterst
sällan visar sig detta projekt syfta till något gott för andra
än de som redan har.

Det är en tid av bullshit och retorik.

Man säger en sak men verkligheten visar en annan.

Dagens politik skapar horde av arbetslösa unga , horder
av arbetslösa invandrare och det är desa grupper som
målas ut som problem. De görs till farliga ligakriminella
eller som kriminella eller ännu värre islamister.

Under tiden ökar klassskillnaderna och de rika blir bara
girigare. De vill ha mer. De vill ha mer i lön, mindre skatt-
er, mera avdrag för tjänster som de brukar, de vill i sin
girighet sko sig på skola, omsorg och sjukvård där de ser
enorma profiter att hämta.

Girigheten är inte väl sedd och därför handlar det om att
lägga rökridåer och skapa andra problem som döljer det
stora problemet.

Allt hänger ihop. Girighet och Alliansen å ena sidan. På den
andra ser vi arbetslöshet och då särskilt bland invandrare
och unga, vilket skapar stora grupper i ett permanent utan-
förskap.