leifsjoqvist

Det har gått ett år sedan jag sa upp mig från mitt
gamla jobb och jag har inte ångrat en dag. Tvärsom.
Det är en befrielse att slippa usla chefer som inte ens
har kunskap om den verksamhet de har att sköta och
ännu mindre klarar av att sköta en organisation.
Det enda jag kan ångra är att jag inte slutade tidigare.
Jobbet med att utveckla talanger via skola och klubb,
att organisera ledare och spelare till en fungerade en-
het är kreativt och utvecklande. Jag går varje dag och
jag går varje dag till jobbet med en förväntan. Det hän-
der alltid något i fotbollen.
Vad man borde ha gjort på mitt gamla jobb var att
utbilda de som var i chefställning till att sköta verk-
samhet istället för att syssla med underrrättelsetjänst
och polisverksamhet.
Ingen i min nuvarande tillvaro ser bloggandet som ett
hot eller uppmanar mig till att sluta. På mitt gamla arb-
ete ville man få mig att sluta och detta medans de själ-
va satt på arbetstid och läste min blogg. De letade fel
istället för att hitta vägar att utveckla verksamheten.

I en organisation måste man våga rannsaka sig själv
och sitt ledarskap när verksamheten inte fungerar.Det
är en självklarhet. Man måste byta ut chefer som inte
kan eller vill. Man måste byta ut chefer som ena dagen
hyllar sina medarbetare för att nästa dag, för att klara
sitt eget skinn, gör precis tvärsom.

Mitt förra jobb var dock en bra skola i hur man inte skall
vara som chef.

I min nuvarande tillvaro skulle de som inte gillar fotboll
uppfatta mina villkor som slavarbete. Det är måndag
till söndag från 0730-2200 som gäller. Det finns själv-
klart ledig tid emellan och det lär jag mig att utnyttja.
Man skall nog oftare våga byta inriktining i livet. Man
kommer säkert att gå på minor men jag tror nog att
man är nöjdare med vad man gjort när man kommer
till den dag då det enda bytet som återstår är det som
innebär att man skall övergå till att bli maskföda.