2011-04-08
12:23:50
Gäng
I senaste numret av Tvärsnitt skriver Titti Matsson och
Ulrika Andersson om gäng och ungdomskriminalitet och
ett stycke in i texten kommer några intressanta rader:
Det finns inga statiska belägg för dessa påståenden(att
ungdomskriminalitet skulle ha ökat).
Varken antalet ungdomar som begår brott eller antalet
brottsliga gärningar tycks ha stigit sedan efterkrigstiden
Tvärtom menar krimonologen Felipe Estrada att det är
troligt att antalet ungdomsbrottslingar minskat något se-
dan mitten av 70-talet.
Vem har glädje av att sprida en motsatt bild?
När började det bli varje journalists stora dröm
att måla upp en bild av ett land styrt av krimin-
ella gäng?
Författarna i artikeln skriver också om en pendel
som går fram och åter och som handlar om hur
man skall agera mot unga på glid. Under lång
tid från 50-talet och fram var omhändertagande-
tanke central. Med utbildning, rådgivning och för-
sök att bryta mönster skulle få de unga att ge upp
tanken på brott. Man såg tydligt att det fanns bak-
omliggande orsaker som var generella: trasig
social situation, droger, fattigdom.
Under senare år har en annan riktining gjort sig
starkare. Den handlar om att det finns ett person-
ligt ansvar och att det skall straffas. Endast med
hårdare straff kommer de unga att ändra sig. Det
i kombination med att man hittar biologiska för-
klaringar som ADHD och liknande. Då kan straff
kombinras med medicinsk behandling.
Det är bara att syna kommentatorsfälten i tidningarna.
Var och annan ropar på hårdare tag. Var och annan vill
slippa det personliga ansvaret och engagemanget och
vill att polis och åklagarmyndighet skall lösa alla våra
problem.
I USA som levt med ungdomsgång sedan 20-talet finns
tydlig forskning som visr att gängen konstituerar sig ju
sämre ekonomi ett samhälle har. De konstituerar sig ba-
ra i fattiga och etniskt isloerad områden. Repression har
så gott som alltid motsatt effekt och skapar bara värre
konfrontationer. De få lyckade försök att bryta mönster
handlar om att man lyckas etablera kommunikaton och
att erbjuda alternativ till gängens destruktiva värld.
Vänd andra kinden till är det som gäller. En etablerad
och vuxen värld kan inte svara ungas trots med att
skjuta på dem. Det är en totalitär metod och kan ba-
ra försvaras av icke-humanister.
Ulrika Andersson om gäng och ungdomskriminalitet och
ett stycke in i texten kommer några intressanta rader:
Det finns inga statiska belägg för dessa påståenden(att
ungdomskriminalitet skulle ha ökat).
Varken antalet ungdomar som begår brott eller antalet
brottsliga gärningar tycks ha stigit sedan efterkrigstiden
Tvärtom menar krimonologen Felipe Estrada att det är
troligt att antalet ungdomsbrottslingar minskat något se-
dan mitten av 70-talet.
Vem har glädje av att sprida en motsatt bild?
När började det bli varje journalists stora dröm
att måla upp en bild av ett land styrt av krimin-
ella gäng?
Författarna i artikeln skriver också om en pendel
som går fram och åter och som handlar om hur
man skall agera mot unga på glid. Under lång
tid från 50-talet och fram var omhändertagande-
tanke central. Med utbildning, rådgivning och för-
sök att bryta mönster skulle få de unga att ge upp
tanken på brott. Man såg tydligt att det fanns bak-
omliggande orsaker som var generella: trasig
social situation, droger, fattigdom.
Under senare år har en annan riktining gjort sig
starkare. Den handlar om att det finns ett person-
ligt ansvar och att det skall straffas. Endast med
hårdare straff kommer de unga att ändra sig. Det
i kombination med att man hittar biologiska för-
klaringar som ADHD och liknande. Då kan straff
kombinras med medicinsk behandling.
Det är bara att syna kommentatorsfälten i tidningarna.
Var och annan ropar på hårdare tag. Var och annan vill
slippa det personliga ansvaret och engagemanget och
vill att polis och åklagarmyndighet skall lösa alla våra
problem.
I USA som levt med ungdomsgång sedan 20-talet finns
tydlig forskning som visr att gängen konstituerar sig ju
sämre ekonomi ett samhälle har. De konstituerar sig ba-
ra i fattiga och etniskt isloerad områden. Repression har
så gott som alltid motsatt effekt och skapar bara värre
konfrontationer. De få lyckade försök att bryta mönster
handlar om att man lyckas etablera kommunikaton och
att erbjuda alternativ till gängens destruktiva värld.
Vänd andra kinden till är det som gäller. En etablerad
och vuxen värld kan inte svara ungas trots med att
skjuta på dem. Det är en totalitär metod och kan ba-
ra försvaras av icke-humanister.
Kommentera inlägget här:
