leifsjoqvist

1976 gav Jan Guillou ut en smaling reportage som hette
Journalistisk 67-76. Ett av reportagen handlade om den
svenska etablerade pressens närmast konsensusliknan-
de förhållade till Israel. Varje gång Israel gick till attack
mot palestinska mål var det alltid ett svar på palestinsk
terror.
Ingenting har förändrats. Häromdagen överfölls åter Gaza
av israelisk flyg vilket är enkelt för Israel då Gaza är helt
utan skydd. Anledningen var att raketer skjutits in över
Israel från Gaza. Om nu Hamas svarar med nya raketer
är det då inte svar från militär terror från Israel?


Denna hämnd-hämndkaruseller har pågått ända sedan
Guillous reportage men under hela denna tid har aldrig
palestinierna svarat på israeliska attacker utan det är
alltid palestinierna som är den aktive parten, Israel sva-
rar bara mot hot. Hur det går ihop med att tillåta bygg-
en och bosättningar på ockuperad mark är besynnerligt.


Men ännu värre är Richard Goldstones reträtt. Han verkar
ha fått en hjänblödning. I sin rapport visade han att både
Hamas och Israel medvetet attackerat civilbefolkning. Det-
ta fick Israel att gå i taket. Hur man kunde påstå motsatsen
när man bombar med fosforbomber är obegripligt.
Nu tar han tillbaka vad han själv skrivit. Han hänvisar till
Aspegren/Davies-rapporten. Personerna av den rapporten
finner Goldstone helt obegriplig. Det framstår som att Gold-
stone utsatts för rejäla hot eventuellt fått rejält med peng-
ar för att göra en dylik helomsvängning.