2011-08-26
13:09:50
Hur ser det ut
i dagens GP nätupplaga berättar några unga om sin
film Genvägar. En av dem, Ahmed, säger en central
sak. han vill komma bort från kriminalitet. Han vill va-
ra som andra.
Då är frågan varför blir det inte så?
Om man ser till oroligheterna i Backa kan man utgå
från att de är klassbundna och då media inte kan ell-
er vill använda den analysen skriver man istället om
att man inte förstår, att det är ondskan, att det är ung-
domlig lättja, att det är kriminella gäng som styr eller
helt enkelt att det är bortskämda barn utan gränser.
Om man skärskådar de som skjuter och bråkar i Backa
som grupp kan man se några tydliga tecken:
-De bor i hyresrätter
-De har ingen utbildning
-De har inte jobb
Vill man kan man se att de flesta har invandrarbakgrund
och dä väljer man att tolka det etniskt eller att det beror
på att de är underklass.
I det första blir det en biologisk seminazistisk tolkning i
den andra en social humanistisk tolkning.
Om man jämför med gängbråken på 70-talet när jag väx-
te upp är det en sak som skiljer och det är tillgång till vap-
en. Hade vi haft vapen då hade vi skjutit inte tu tal om ann-
at.
Droger fanns då också i minst lika stor utsträckning som idag.
Då var också sniffandet mer utbrett än vad det är idag.
Då fanns ingen mediabevakning.
Då som nu pratade man inte med polisen. Den som sa
något utanför kretsen var en tjallare, en golare.
Några av de som är med i bråken i Backa har säkert en
diagnosproblematik. Flera av de som utför de allvarligare
brotten är inte psykskt friska och har kraftiga empatistör-
ningar.
Det är rädda unga män som inte gärna rör sig utnför sin
stadsdel. Det är inga Corleones. I sin rädsla söker de
trygghet i varandra och när då cirklarna rubbas och de
blir osäkra ger de sig på varandra.
Skotten mot bussen var inte planerat. Bussen kom ivägen
för en bil som besköts.
Det blir närmast patetiskt när man pratar om att detta hand-
lar om värderingar. Det handlar om livet inte tankar om livet.
Det handlar om arbete, utbildning och att få vara i ett samm-
anhang.
Förr hade man organiserat sig och den vägen kunnat föra fram
sina krav på en bättre verklighet men den vägen är idag bara
till för de rika och välutbildade.
film Genvägar. En av dem, Ahmed, säger en central
sak. han vill komma bort från kriminalitet. Han vill va-
ra som andra.
Då är frågan varför blir det inte så?
Om man ser till oroligheterna i Backa kan man utgå
från att de är klassbundna och då media inte kan ell-
er vill använda den analysen skriver man istället om
att man inte förstår, att det är ondskan, att det är ung-
domlig lättja, att det är kriminella gäng som styr eller
helt enkelt att det är bortskämda barn utan gränser.
Om man skärskådar de som skjuter och bråkar i Backa
som grupp kan man se några tydliga tecken:
-De bor i hyresrätter
-De har ingen utbildning
-De har inte jobb
Vill man kan man se att de flesta har invandrarbakgrund
och dä väljer man att tolka det etniskt eller att det beror
på att de är underklass.
I det första blir det en biologisk seminazistisk tolkning i
den andra en social humanistisk tolkning.
Om man jämför med gängbråken på 70-talet när jag väx-
te upp är det en sak som skiljer och det är tillgång till vap-
en. Hade vi haft vapen då hade vi skjutit inte tu tal om ann-
at.
Droger fanns då också i minst lika stor utsträckning som idag.
Då var också sniffandet mer utbrett än vad det är idag.
Då fanns ingen mediabevakning.
Då som nu pratade man inte med polisen. Den som sa
något utanför kretsen var en tjallare, en golare.
Några av de som är med i bråken i Backa har säkert en
diagnosproblematik. Flera av de som utför de allvarligare
brotten är inte psykskt friska och har kraftiga empatistör-
ningar.
Det är rädda unga män som inte gärna rör sig utnför sin
stadsdel. Det är inga Corleones. I sin rädsla söker de
trygghet i varandra och när då cirklarna rubbas och de
blir osäkra ger de sig på varandra.
Skotten mot bussen var inte planerat. Bussen kom ivägen
för en bil som besköts.
Det blir närmast patetiskt när man pratar om att detta hand-
lar om värderingar. Det handlar om livet inte tankar om livet.
Det handlar om arbete, utbildning och att få vara i ett samm-
anhang.
Förr hade man organiserat sig och den vägen kunnat föra fram
sina krav på en bättre verklighet men den vägen är idag bara
till för de rika och välutbildade.
Kommentera inlägget här:
