leifsjoqvist

När jag läser Torgny Sjöstedt blir jag varse om
att han skriver stora delar av mitt eget liv. Han
skriver om Lunden där jag själv var inpå under
mina första femton år.
Han skriver om rivningsraseriet under 60- och
70-talet och jag minns hur vi cyklade i en stad
som såg ut som den bombats då Östra Nordstan
och hela Olskroken revs.
Han skriver om Burgården där även jag tillbring-
ade min gymnasietid.
Han skriver om Henrik i Love Explosion och jag
kände Henriks syrra väl.
Han skriver om sitt år först på A4 i Östersund och
sedan i Trängslet i Älvdalen. Samma resa gjorde
jag några år senare.
En av de första sakerna som vår kapten berättade
var när en soldat sköt en annan av misstag på loge-
mentet. Händelsen finns beskriven i boken.
Han skriver om när han och hans fru hyr ett torp
i Vävartorp. Det är bara några kilometer från där
mina föräldrar bor under sommaren och som är
min fars uppväxt. Han berättar om när de med en
vän står vid skolan i Gårdsjö. Där gick min far i
skolan.
Det är bara några av de fotspår Sjöstedt skriver
om som jag likt en copycat gått i utan att ha en
aning om Sjöstedts existens.
Ibland känns livet inte särskilt unikt.