leifsjoqvist

Mycket pekar på att vi är på väg mot en ekonomisk kris
av sällan skådat slag. Vi har försökt att lösa kapitalismens
inneboende självförstörelse med att ha en ständigt ökande
konsumtion, men det finns ett tak. Är vi nära det nu?
Vi kan se i det personliga vad som sker. De rika blir al-
drig nöjda. En Abramaovitj som lurat ryska folket på skrot
och snott till sig miljarder köper yachter och fotbollslag men
hungern efter slutar aldrig. Filmstjärnor som får 100 miljoner
för en roll vill också bli rockstjärnor eller glorifierade politik-
er. Det fungerar så länge de inte är för många, men när de
når en punkt att de går in i varandras fält, när det inte läng-
re finns plats, då börjar krigen.
Bara de rika slåss om det extra. De utan medel vill ha medel
att kunnaleva lugnt. De vill ha trygghet och säkerhet. När de
inte får det söker de lösningar. De letar inte då efter att hitta
flera utan vill ha en. Kommunismen erbjöd dylik lösning, fasc-
ismens erbjuder det och religionerna erbjuder.
Vi riskerar alltså att gå in i en reduktionistisk tid då en enkel
lösning står mot en annan. En nation mot en annan. En reli-
gion mot en annan. Ett folk mot ett annat folk.
Grunden i konflikten som är klasssamhället har idag inga tyd-
liga rörelser som driver frågan. Det är knappt på dagordning-
en. Det ger att vi nog vet var grundbulten sitter men vi orkar
inte ge oss på den utan vi lever istället ovan i de enkla värld-
arna.