leifsjoqvist

Idag efter tio månaders väntan kom det då till rättegång.
Min dotter och två av hennes väninnor misshandlades i
Brunnsparken av två modiga bröder från Biskopsgården.
De knäade en av väninnorna i ansiktet och satte sig grän-
sle över henne och matade in knytnävsslag. De rycket i
håret och till slut hade de fått alla tre på marken.
Om detta pratades det en del. Tjejernas vittnesmål var
rediga och tre vittnen verifierade bilden av det inträffade.

Bröderna ljög och deras historia var ju så grund att ingen
kunde tro den.

Försvaret lade sin grund i följande:
-Alla var fulla. Det var en fördel för grabbarna en nackdel
 för tjejerna.
-De upprepade att tjejerna skulle sagt svartskalle. Vilket
 säkert hänt när de själva hånades men att det skulle finn-
 as en grund för rasism skulle åklagaren enkelt med karak-
 tärsvittnen kunnat motbevisa.

De ville alltså få fram en bild av att tjejerna var fulla och
kränkande och sedan gck ut och slant på isen och tillfoga-
de sig blåmärkena själva(vilket i princip den ene advokaten
sa).

Jag var inte imponerad av åklagaren. Han var dåligt förbe-
redd och var nog annorstädes i tankarna. Han hade kunnat
driva på mer med de vittnesmål som fanns.
Jag vet att de bägge bröderna inte tror på sin historia. De
ljuger. Det är det värsta av allt. Om man är en sådan skit
att man misshandlar kvinnor och inte ens kan stå för det
då är man riktigt usel.