leifsjoqvist

Idag känns det som om det finns en massa människor
som inte behövs. De är i vägen och då de inte gör nyt-
ta är det ju lätt att dra slutsatsen att de är motsatsen.

Det börjar tidigt med barnen. De som inte klarar att
vara duktiga i skolan eller som annars inte utmärker
sig genom att få plats i elitsatsningar i idrott, musik
eller annan elitinriktad kulturverksamhet blir ett på-
häng som måste sysselsättas och däremd kosta peng-
ar.
Jämför olika bidrag till elitsatsningar på barn, privata
satsningar på annat än elit är ju knappast existerande,
som samhället gör och den motvilja mot bland annat
fritidsgårdar som finns.

När barnen blir unga vuxna är stora delar av dem utan
bostad och arbete till synes bara en belastning.
Skolor och gymnasium är till för de som presterar. De
som inte har eller kan prestera lämnas åt sitt öde.
Visst betalas det ut pengar men vad blir det av det?

Sjuka och gamla får ju ständigt höra hur de tär på det
gemensamma när det egentligen borde var tvärsom
att de som är i fas att hjälpa borde vara glada över
att de kan göra just det.

Ett samhälle som lämnar så många utanför, en hel värld
som gör detsamma, står inför stora hot. De enkla lösning-
arna är de som oftast får fotfäste.
Vi förfasas över när man i historien direkt utrotar andra
människor. Vi ser inte lika tydligt när det sker indirekt.

Det goda livet handlar bara om att berika sig själv och
konsumera. Färre få allt större tillgångar och sysslar med
en närmast parodisk konsumtion.

Många tecken i skyn. Många är förbannade, förtvivlade,
uppgivna men få är angelägna om att ta kamp för att
förändra sakernas tillstånd. Ett läge för den starke man-
nen står för dörren.