leifsjoqvist

Metro 2033 av Dimitrij Gluchovskij är en roman som
har en spännande agenda och som så här i efterhand
innehöll mycket men språket håller inte. Det är för ena-
handa och för stelt. Personerna får inte liv(de flesta dör
förvisso men ändå).
Det handlar alltså om år 2033 i Moskva. Världen har ut-
satts för ett atomkrig och människorna har tvingats ner
i Moskvas tunnelbanor. Härnere har man organsierat
sig på stationerna. Varje station har sitt eget styre och
vissa går inte så bra ihop med andra. Här finns nazister,
kommunister, maoister, religiösa, fascister eller bara
rent ekonomiska föreningar.
Huvudpersonen Artiom ger sig ut på en resa genom sys-
temet och vi får följa honom och hans fasor.
Här finns jättelika råttor, kannibaler och de svarta som
angriper tankarna såväl som kropparna. På ytan finns
märkliga hundar och förhistoriska fåglar.


Under hela boken känner jag att detta borde man göra
film på. Helheten är mer ett manus än en roman. Även
om Gluchovskij vill ha en idedebatt om livets mening så
faller just den delen platt. Den borde ha gjorts mer spän-
nande och allt är uppbyggt för det utan att lyckas. Men åt-
er ,vilken film skulle inte detta kunna bli.
Det finns en koppling med Artioms resa och Samuel Beck-
etts roman Molloy, alltså mannen som jagas av någon och
som gör Molloy orolig och förvirrad och fylld av ångest.Det
kanske inte är så svårt att lista ut vem som jagar Molloy?