leifsjoqvist

Den koloniala hydran ligger och gömmer sig under
ett täcke där det står fred och frihet. När man un-
der sekler försvarade globala miltära äventyr med
miljoner döda till följd med att man ville införa civi-
lisation så är det fred och frihet idag.
Det är orwellskt. Krig är Fred var en av de tre stora
parollerna som cementerade det permanenta kriget
i Orwells 1984.
I en ledare idag i GT skriver man att krigen i Irak och
Afghanistan är lyckade äventyr. Två stater som slits
sönder av inbördeskrig och kamp mot ockupation be-
skrivs som idylliska stater formade av fred och frihet.
  Ledaren beskriver också det man önskar. Man vill att
den svenska försvarsmakten, också orwellskt att be-
skriva ockupations- och krigsmakt som försvar,skall
kriga i och på Kuba, Zimbabwe,Nordkorea,Iran och man
skall till Somalia och få till en slutgiltig lösning på Israel-
palestinakonflikten.
 Hur tänker man då?
Man kan tycka vad man vill om de ovan skrivna stater
men krig mot dem kommer att sluta i blodbad.
Inte bara det. Om kriget blir normen för hur man skall
forma stater så kan man räkna ut vad alla som ser sig
kallade till makt kommer att göra.
Man sätter hela jorden i brand.
Ledaren i GT utgår från att världen styrs av humanistiska
ledare som bara vill gott.
Om så vore vet ju alla att det med största enkelhet skulle
kunna gå att lösa problemet med alla som svälter ihäl ell-
er som dör till orsak av undernäring. Man skulle också kun-
na dela ut mediciner till alla världens drabbade av HIV, vil-
ket på sina ställen håller på att ta död på hela populationer.
Man skulle kunna finansiera detta med att ställa om en bråk-
del av världens vapenproduktion till civila ändamål.
Varför händer inte detta?