leifsjoqvist

Det finns ett ytterst litet fåtal människor som ännu
tycker att Nordkorea är ett positivt exempel. Det
fanns en tid när man kanske skulle kunna tänka
sig att exempelvis Jucheiden hade sina poänger.
Men, och det är ett stort men,hur kan försvara en
kommunistisk monarki?
Man väljer alltså inte ledare. Man ärver positionen.
Var i de marxistiska klassikerna kan man inte hitta
denna tanke?
Det är ju en motsägelse som heter duga.

Det är ju bara att inse att nu måste resterna av en
diktatorisk vänster rensas ut ur tankegodset. Fiendens
fiende är inte min vän. Världens blev inte bättre av att
vi stödde diktaturer mot imperialismen.
Det är kontraproduktivt att stödja en Ghadaffi eller en
Kim Jong Il bara för att de är emot USA(och vem vet
vad de haft för sig under täcket).
En befrielse måste ju leda till något bättre och inte bara
till en annan typ av förtryck eller som i många fall ett
ännu värre förtryck.

Idag behövs en rejäl klassanalys. Vem förtrycker vem och
vilka är i vilka klasser. Hur ser det nya klasssamhället ut?
Lokalt? Globalt?
Försvar för demokratin. Alltså den allmänna rösträtten och
representativa val och styre.
Försvar för yttrandefriheten och utan massa tillägg om kön,
etnicitet eller religion ( om någon känner sig kränkt får det
prövas i domstol och med lagboken som grund. Vi skall inte
censurera i förhand)
Alla nationers rätt till självbestämmande (Vi behöver inte am-
erikanska styrkor världen över där det primära målet är att
skydda amerikanska intressen)

Nordkoreas folk behöver idag i första hand mat, de behöver
sedan arbeta sig igenom de ovan stående punkterna. Man
kan tycka att de lidit färdigt nu. Projketet som startades av
Kim Il Sung kan anses vara färdigt och det är ett stort miss-
lyckande.

Precis som med Mao så åkte Kim upp till gudastatus
efter några decennier vid makten. Han svävade ovan
folket och ersatte solen. Under de första åren befann
han sig på marken och bland folket.Konsten kan allt-
somoftast användas till att driva propaganda