leifsjoqvist

Jag läser att rättvisan ännu fungerar i Sverige. De tre
misstänkta i fallet om Vilks blev frikända och det är nat-
urligtvis rätt. Om de hade dömts hade det inte bara var-
it ett hot mot landets alla muslimer utan för alla medborg-
are för om vi skall dömas på lösa grunder kan ju vem som
helst åka dit.
När jag sedan läser SÄPO-rapporten finns ju saker som man
också skall ta ställning till. Man bör inte stödja radikala islam-
ister. Om man läser nättidningen Inspire så får man till livs
radikal religiös rappakalja blandat med tankar jag kan dela
som de som skriver om miljöhotet, krigen i Irak och Afghan-
istan, Palestina eller om det ojämlika förhållandet i ägandet.
Dock är det farligt att alltid köpa tanken om att fiendens fien-
de är min vän. Radikala islamister har ett primärt mål och det
är att göra världen till en Gudsstat.
När man åter vänder till svenska hatsidor som Flashback ell-
er ännu värre Avpixlat som spyr ut har sida upp och sida ner,
så blir jag förvirrad när dessa öppna eller seminazister  tar
ställning för homosexuella, kvinnans rättigheter eller mot
religion.
Vem är fiende? Vem är vän?
I en värld som avideologiseras blir frågorna ännu svårare
att hitta svaren på.