leifsjoqvist

Det finns en tendens i vårt samhälle att snabbt prata
om antiislamism. Det är bra när den kommer från
rasister eller allmänt främlingsfientliga, men det är
inte bra när troende muslimer i skolor och i allmän-
het får sprida sitt budskap om sin tro.
Islam är lika eskapistisk som andra religioner. De
tror på ett väsen i himlen som styr och ställer. De
tror att det finns ett paradis. De arbetar emot evo-
lutionsläran och deras syfte är att alla skall omfam-
nas av eskapismen.
De liksom de kristna ser tecken från Gud på samma
sätt som vilken mentalt störd som helst. Det är ing-
en skillnad på att "prata" med Gud eller att prata
med gröna gubbar från Mars.
Om en eller fler gudar finns måste dessa ha en per-
vers njutning av att låta människan famla i ovisshet.
Varför inte bara ge sig tillkänna och problemet hade
varit löst?
De religiösa säger att vi ateister också är troende, att
vi tror på materien eller naturen. Må så vara att det är
svårt att bevisa alltings uppkomst, men vi kommer
allt närmare sanningarna om livet och exitensen. Vi
ateister hamnar inte heller i tvetydigheter som de reli-
giösa som: om det nu finns en skapare som skapat
allt detta fantastiska måste ju något i logikens namn
skapat Gud och vi hamnar i en infinitiv regress.
På ett sätt är religionen bra. Den räddar många fega
människor att gå under. Det är svårt för vissa att acc-
eptera det triviala i tillvaron. Vi föds, vi reproducerar
och vi dör. Bättre då att leva som en religion vill och
leva med en visshet att man i evigheter skall få sitta
på en grön äng och dricka kaffe med andra som vigt
sitt liv åt den store diktatoriska guden. Ett stort glädje-
ämne mellan kaffet och doppet måste ju bli att gemen-
samt fröjdas över att man gjort rätt och att alla de som
gjort fel brinner i en analog evighet i elden.
Hur perverst kan det bli?