leifsjoqvist

Jag lyssnar på ett reportage i Studio Ett och fascineras
av att historien upprepar sig. Efter Palmemordet drogs
det s k kurdspåret igång. Polisen under ledning av Hans
Holmer och hans paramilitära grupper fick för sig att det
var PKK som mördat Olof Palme. I sin iver att sätta dit
PKK och bli nationens hjältar drog man helt orimliga slut-
satser ur ett minst sagt tunt material.
Förra året stormade polisens antiterroriststyrkor in till en
oskyldig familj och grep fadern och skrämde slag på små
barn. Man trodde sig hittat terrorister som skulle spränga
i Nordstan. Till slut efter massa pinsamheter släpptes man-
nen och hans släktingar. När man kokat allt material till
torrpunkt så visade det sig att deras brott var att de var
blattar.
Grunden för hela ingripandet är ett vittne som är så odug-
ligt att det bör arkiveras till rättshistorien. Hur kunde polis-
en agera utifrån ett förvirrat vittne?
Sanningen är att polisen är skogstokig. De skickas på kurder
till USA där de får en helt förvirrad världsbild där skäggiga
islamister står i varje gathörn och bara väntar på att få
spränga vita i luften.
Under 60- och 70-tal jagade man vänster med ungefär sam-
ma premisser som idag islamister. Polisen är sorgligt okunn-
ig om hur världen ser ut och hur deras fiender ser ut.
Då jagade man unga studenter med palestinasjal när de verk-
liga spionerna och de nationellt farliga var höga militärer, am-
bassadpersonal eller företagare i viktiga ekonomiska sektorer.
Idag jagar man blattar i förorten när terrorister ofta kommer
från välbärgade familjer med goda och högt uppsatta yrken
och som går wannabiternas ärenden. Wannabiter som stödjs
av Saudiarabien, vilket i sin tur är det enda land som inte an-
grips av vare sig Europa eller USA.