2011-02-09
15:53:54
Filmernas film
Himmel över Berlin av Wim Wenders är en av de
bästa filmer som gjorts. Jag har tagit god tid på mig
vid denna omtagning. Bilderna är sagolika. De skild-
rar myten i svart och vitt. När det mänskliga skall ge-
staltas går filmen över i färg.
Dialoger och monologer är så innehållsrika att jag mås-
te stanna och ta om. I film missar man massor av ord.
Filmen skulle göra sig allra bäst i 12 tiominuterssekvenser
med reflektion för att sedan ses i sin helhet.
Jag är så glad att jag orkade bejaka mitt tänkande och
kännande jag igår och valde bort all skit som annars
lägger sig som bajs på den intellektuella linsen. Himmel
över Berlin är en film att ha med sig genom livet. Det
finns bilder och ord som räcker för lång tid.
)
Så här börjar det:
Damiel: When the child was a child, it walked with its arms swinging. It wanted the stream to be a river, the river a torrent, and this puddle to be the sea. When the child was a child, it didn't know it was a child. Everything was full of life, and all life was one. When the child was a child, it had no opinion about anything, no habits. It often sat cross-legged, took off running, had a cowlick in its hair, and didn't make faces when photographed.
Damiel: When the child was a child, it was the time of these questions. Why am I me, and why not you? Why am I here, and why not there? When did time begin, and where does space end? Isn't life under the sun just a dream? Isn't what I see, hear, and smell just the mirage of a world before the world? Does evil actually exist, and are there people who are really evil? How can it be that I, who am I, wasn't before I was, and that sometime I, the one I am, no longer will be the one I am?
bästa filmer som gjorts. Jag har tagit god tid på mig
vid denna omtagning. Bilderna är sagolika. De skild-
rar myten i svart och vitt. När det mänskliga skall ge-
staltas går filmen över i färg.
Dialoger och monologer är så innehållsrika att jag mås-
te stanna och ta om. I film missar man massor av ord.
Filmen skulle göra sig allra bäst i 12 tiominuterssekvenser
med reflektion för att sedan ses i sin helhet.
Jag är så glad att jag orkade bejaka mitt tänkande och
kännande jag igår och valde bort all skit som annars
lägger sig som bajs på den intellektuella linsen. Himmel
över Berlin är en film att ha med sig genom livet. Det
finns bilder och ord som räcker för lång tid.
Så här börjar det:
Damiel: When the child was a child, it walked with its arms swinging. It wanted the stream to be a river, the river a torrent, and this puddle to be the sea. When the child was a child, it didn't know it was a child. Everything was full of life, and all life was one. When the child was a child, it had no opinion about anything, no habits. It often sat cross-legged, took off running, had a cowlick in its hair, and didn't make faces when photographed.
Damiel: When the child was a child, it was the time of these questions. Why am I me, and why not you? Why am I here, and why not there? When did time begin, and where does space end? Isn't life under the sun just a dream? Isn't what I see, hear, and smell just the mirage of a world before the world? Does evil actually exist, and are there people who are really evil? How can it be that I, who am I, wasn't before I was, and that sometime I, the one I am, no longer will be the one I am?
Kommentera inlägget här:
