leifsjoqvist

Jag rannsakar mitt minne och graderar var jag under
min skolgång lärde mig mest. Det var i fjårde och fem-
te klass under den Caligulainspirerade Daniel Wennström.
Han var den gamal skolans lärare. Han var stenhård men
under ytan brann ett hjärta att lära. Jag minns hur han
slog oss med nycklar och pekpinnar men också hur han
efteråt hade tårar i ögonen när han skull ställa tillrätta.
Det var komplext men inte oförståligt. Jag minns hur han
gladdes över våra utflykter i Botaniska trädgården och
hur han berättade minnen när vi fikade.

Hans undervisning var minst sagt konservativ. Han skrev
och vi skrev efter. I teckningen handlade det om perspektiv
och avritning. Men, jag har min geografi i rygraden. Jag be-
höver aldrig tänka över vilka landskap, städer, åar, sjöar,
berg som vi har i Sverige eller ens i Europa. Det jag skrev
med noggrann skrivstil satte sig för evigt.