leifsjoqvist

Idag hade jag några timmar utan att veta vad jag
skulle göra. Då brukar det bli läsa eller kolla film.
Mitt medvetna jag försöker styra över det andra.
Det andra är det trötta som bara vill ha passerad
kost utan motstånd. Jag vet ju att jag kan gå i dag-
ar och fundera när jag sett en bra film. En Herzog
kna följa med i månader, ändå händer det flr ofta
att jag väljer en ordinär thriller som det går tusen
på en. Jag tittar närmast i dvala och när det är slut
glömmer jga direkt. Det finns inga taggar som sitt-
er kvar. Ännu värre är alla amerikanska komedier,
men det stadiet har jag passerat. Det är lobotomi.
En Sandlerfilm och hela kroppen skriker i protest.

Jag övervann min lättja och såg om Hjärta av glas
filmen som är fylld av symbolik och där Herzog in-
te bara hypnotiserade sig själv utan också skåde-
spelarna inför tagningar. Funderar ännu vad det hand-
lar om.


I Focus skriver David Uppgren om poesi. Denna form
som så få läser. Han ondgör sig över Greider som me-
nar att poeterna skriver för esoteriskt. Man kan ju
fråga sig varför folk alltid gillat visan men ratat po-
esin. Jag tror det intellektuella snobberiet gör att po-
esin blir en angelägenhet för de få.
Det borde kanske lära av den moderna musiken där
ett orent ackord och falska toner kan skapa ett in-
tresse långt större än de mer tekniskt begåvade.