leifsjoqvist

Under hela förra seklet drevs utvecklingen mot frigörelse
och för frihet. Ibland perverterades den ursprungliga tanken
och stater som bildades ur revolutioner skaffade sig nya
förtryckare som ersatte de gamla.
Utvecklingen kring Tunisien, Jemen och Egypten är hopp-
fulla. Folk går åter ut på gatorna. Det är på torgen de gam-
la förtryckarna avsätts inte på nätet.

I USA och i vissa liberala kretsar växer sig tanken om att
frihet och demokrati inte alltid är bra. Det hämmar tillväxt-
en och det kan släppa fram organisationer som inte är i
fas med den rätta liberalismen. Det liberala tar stöd av det
gamla konservativa. Det är av naturen givet att de som styr
borde göra det utan inblandning från en obildad pöbel.


Dessa paradoxer har alltid fascinerat. Alla de som en gång
stödde Sovjet och ondgjorde sig över USA och väst var ju
också i sanning levande i en paradox. De kritiserade Väst
för varje liten inskränkning i yttrandefriheten och slog på
truimman vid politiska skandaler samtidigt som man i Sov-
jet skickade miljoner till arbetsläger för minsta opposition.

Det känns som om 1900-talet har imploderat. Vi står idag
ungefär i samma politiska miljö som 1850-talet. Starka reli-
giösa strömningar som ropar efter makt, starka konserva-
tiva strömningar som ropar efter det auktoritära och på and-
re sidan finns liten allmän rebellrörelse utan ideologi. Tid för
en ny international och en remake av kommunistiska mani-
festet.

En syntes av Karl och Groucho- En vänster i glädje