leifsjoqvist

Igår såg jag Absolut makt av och med Clintan. Det är det
gamla vanliga med hedersknyffel som måste döda för att
hämnas oförrätter. Världens äldsta berättelse och den som
ligger till grunden för det inhumana.

Varje gång vi använder öga för öga fortsätter vi den gamla
tragiska berättelsen som inte tycks ha något slut. Människan
kan ju problemet. Därför har vi skapat lagar. Vi inser att det
blir fel om varje människa skall vara domare. Ändå fortsätter
det. Den stora berättelsen som sprids via sagor, filmer och
litteratur är ju helt låst vid temat. De stora religionerna spri-
der skiten.

Berättelserna stannar alltid vid den slutförda hämnden. Då är
allt tillrättalagt och det verkliga livet kan gå vidare. Så ser det
ju dock inte ut. Hämnden fortsätter. Det finns alltid nya aktörer
att fortsätta hämnandet.

Bland det bästa som bryter denna berättelse finns två filmer.
Gran Torino och Leolo där hämnden blir en annan än den gäng-
se. I den första låter Clintan allt ta ett slut med sitt eget liv. Det
går inte att hämnas vidare och i Leolo kan inte hämnaren utföra
sitt uppdrag utan bryter ihop.

I berättelserna är vi inte så noga med liv. De som beskrivs som
onda kan vi döda i massmord medan de som beskrivs som goda
kan ta så många liv de vill.

Sällan får vi beskrivet det komplicerade. De som ångrar sig. De som
är beredda att ställa till rätta utan våld. Förlåtelsen verkar kämpa i
evig motström trots att alla någonstans inser att det är grunden för
det goda samhället. Solidariteten och förlåtelsen.