leifsjoqvist

Igår såg jag Micmacs a tire-larigot. Det är en film
som har en helhet som saknar motstycke i dagens
filmvärld. Jeunet har alltid intressanta teman, han
har en humanistisk grundsyn som tar ställning för
det svagare. Men, formen är det som tar andan ur
en. Jeunet har ett bildspråk som gör att man verk-
ligen är säker på att man inte ser en animerad rom-
an eller direktsänd teaterföreställning. Detta kan ba-
ra ske på film.


Jeunet är självlärd och det man nästan ana. De serie-
producerade filmskaparna eller f d skådespelarna som
regisserar står sällan för något nytt. De är förvaltare.

Alla hans filmer bär en unik prägel. Även hans mest
kommersiella projekt Alien 4 hittade bort från hur de
andra gjorde sina versioner( f ö anser jag Alien 3 va-
ra en av de bästa filmer som gjorts).

Delikatessen
De förlorade barnens stad
Amelie från Montmarte
En långvarig förlovning


Fyra unikt bra filmer. Micmacs är ytterligare en. Ibland
kan jag tycka att det är ett leksaksonanerande utöver
det vanliga men man förstår efterhan vad syftet är.Det
är en underdogsens revanch på ett brutalt maktsamhälle.


Jeunets karaktären är mimare, akrobater och en lång rad
synnerligen udda figurer. Han drar en lans för de franska
mimartisterna och för cirkusen.

Det är i sanning en märkvärdig film.