leifsjoqvist

Det naturliga urvalet och skyddandet av vår avkomma
är ju alltid på tapeten. Vad människan har som få andra
arter har är förmågan till kultur. Vi samarbetar. Vi har
skapar samhällen och vi har tagit över jorden. Det enda
hotet mot vår art idag är vi själva.
Då är frågan vad som är bäst för vår överlevnad. Är det
egoism eller altruism?

Få skulle väl hävda att en ohämmad egoism skulle leda
annat än till vår omedelbara undergång. Lite fler skulle
hävda att altruismen är vad vi är skapta för och är vad
vi behöver mer av för vår överlevnads skull.

Troligen finns det ett mellanläge som säger att vi är altru-
sitiska till vår grupp. Däremot är vi gruppegoister. Stater
som tar ut skatt skapar debatter om hur höga dessa skall
vara, men det skulle vara helt omöjligt att kräva så höga
skatter, eller användning av befintliga skatter, så att vi
skulle undanröja all världens fattigdom. Det skulle ske
utan större uppoffringar från den rika världen men ändå
finns det inte ens på dagordningen.

Det går bra att ge frivilliga bidrag till barn med tårar i ögonen,
men det är mer till för att man själv skall få stoltsera med att
man gjort en god gärning och komma i god dager.
Den stora satsningen för att utrota fattigdom och onödiga sjuk-
domar finns inte. Ingen politiker eller makthavare skulle gå ut
med en sådan politik.

Det är en fråga för en framtida vänster att ta tag i.
Hur lyckas vi genomföra den globala solidariteten?
Hur lyckas vi utrota världens fattigdom?
Hur skapar vi ett samhälle där vi alla ser nyttan
av att arbeta för alla och därmed oss själva?