leifsjoqvist

Jag satt och käkade med en kamrat ikväll och
kunde inte låta bli att tjuvlyssna på en grupp
kvinnor som analyserade en av de närvarande
kvinnornas pojkvän.
Kvinnan var helt öppen med mannens tillkorta-
kommanden som fyllde en katalog. De andra
kvinnorna gav henne fullständig uppbackning.
Men det stannade inte där utan gruppen tyck-
te också att man skulle kontakta mannens för-
äldrar för att informera om hans uselhet.
De såg alltså längre än till bara kvinnan som rå-
kat ut för mannen. De ville förändra och förhindra
att hans beteende skulle drabba någon annan.

Här kanske finns en skillnad i hur män och kvinn-
or agerar i kriser.

Jag känner flera män som jag kan diskutera rela-
tion med men aldrig att vi skulle diskutera att ta
kontakt med föräldrar eller vänner till den partner
vi pratar om och inte heller skulle vi så totalt ta
ställning för oss själva (det skulle nog de flesta
män göra).

Tidigare på kvällen träffade jag en 63-årig man som
var ledsen. Hans relation hade tagit slut och han var
påtagligt ledsen. Han var helt öppen om sina egna
tillkortakommanden och vad han hade gjort fel.Det
var ett samtal helt utan prestige eller försök till att
reducera smärtan eller beroendet av kvinnan. Det
var så lång från machobilden man kan komma och
det var riktigt skönt.