leifsjoqvist

Jag ser "Svinalängorna" och tänker på barnen
i Mark. De vill vara hos sina fosterföräldrar men
socialtjänst vill inte därför att deras biologiska
mor inte går med på det.
Media driver upp en opinion om att barnens rätt
skall gå först och att det omhändertas för få barn.
Det har inte gått mer än ett decennium sedan An-
na Wahlgren och andra av moralens väktare drev
en massiv kampanj livligt understödd av nästan
all media om att socilatjänst kidnappade barn och
att föräldrar var rättslösa. Anna och moralen men-
ade att Sverige blivt en totalitär stat där stackars
barn inte fick leva med sina älskade föräldrar.
Ibland undrar jag om hur perspektivlöst det får bli
innan man räkna det som en tragisk fars.
Alla aktörer finns ju i princip kvar sedan den kam-
panjen. Var finns de idag?


Jag känner fler exempel när galna mödrar utan när-
varande fädrer(vilka flytt landet eller försvunnit in
i ett egoistiskt missbruk)har förstört livet för sina
barn därför att de kallat tillbaka dem även när de
funnit sig tillrätta hos fosterfamiljer eller liknande
boenden. Socialtjänsten kan inget göra för de har
inga legala muskler.
Så hur tänkte Anna Wahlgren och de andra aktivi-
sterna? Vems perspektiv hade de? Sitt eget eller
barnens?